På Nåntunaskolan arbetar vi sedan två år tillbaks med med läs- och skrivinlärning inspirerat av en metod kallad ASL – Att Skriva sig till Läsning. Barnen får arbeta med datorn som verktyg i sin skriv- och läsinlärning och mindre med traditionell bokstavsinlärning. Som namnet antyder börjar barnen med att skriva för att på så vis nå läsinlärningen.
Vi har ungefär tre pass i veckan då eleverna i halvklass får sitta vid datorn och skriva. Ibland jobbar de enskilt och ibland två och två. Vi börjar lektionen med att introducera dagens ämne och sedan får eleverna börja skriva. Jag går hela tiden runt och hjälper eleverna och de får också läsa upp för mig vad de skrivit. Eftersom eleverna alltid utgår från vad de kan så blir både skrivande och läsandet individanpassat. Det blir väldigt tydligt att det är lättare att skriva än att läsa när man arbetar med den här metoden. Det är inte helt ovanligt att en elev har skrivit ett ord helt rätt, men när jag en stund senare ber dem läsa ordet för mig så kan de inte det.
Jag har medvetet valt att inte rätta allt som eleverna skriver. Eftersom det blir rödmarkerat när eleverna stavar något ord fel är det många elever som själva vill att vi ska rätta de som de skrivit, och då gör vi givetvis det tillsammans. När det handlar om att t ex skriv en berättelse så vill jag att berättandet ska få vara i fokus så att eleverna inte hämmas av att de inte kan stava. Jag är dock övertygad om att dessa elever kommer att bli bra på att stava. De spontana samtal som vi redan haft kring stavning, som kommer upp när ord rödmarkeras, är redan på en högre nivå än vad man brukar ha med elever på höstterminen i ettan.
Vi har även läsläxa i en läsebok som heter Läsdax. Inför varje läxa samtalar vi om texten och om bilderna. Vi tittar på ord som ofta återkommer i texten, hur vissa ord stavas och andra språkliga drag som vi kan se i texten.
Vi har ungefär tre pass i veckan då eleverna i halvklass får sitta vid datorn och skriva. Ibland jobbar de enskilt och ibland två och två. Vi börjar lektionen med att introducera dagens ämne och sedan får eleverna börja skriva. Jag går hela tiden runt och hjälper eleverna och de får också läsa upp för mig vad de skrivit. Eftersom eleverna alltid utgår från vad de kan så blir både skrivande och läsandet individanpassat. Det blir väldigt tydligt att det är lättare att skriva än att läsa när man arbetar med den här metoden. Det är inte helt ovanligt att en elev har skrivit ett ord helt rätt, men när jag en stund senare ber dem läsa ordet för mig så kan de inte det.
Jag har medvetet valt att inte rätta allt som eleverna skriver. Eftersom det blir rödmarkerat när eleverna stavar något ord fel är det många elever som själva vill att vi ska rätta de som de skrivit, och då gör vi givetvis det tillsammans. När det handlar om att t ex skriv en berättelse så vill jag att berättandet ska få vara i fokus så att eleverna inte hämmas av att de inte kan stava. Jag är dock övertygad om att dessa elever kommer att bli bra på att stava. De spontana samtal som vi redan haft kring stavning, som kommer upp när ord rödmarkeras, är redan på en högre nivå än vad man brukar ha med elever på höstterminen i ettan.
Vi har även läsläxa i en läsebok som heter Läsdax. Inför varje läxa samtalar vi om texten och om bilderna. Vi tittar på ord som ofta återkommer i texten, hur vissa ord stavas och andra språkliga drag som vi kan se i texten.
